Med tankarna inställd på att skolan startar 9:30 på en vanlig måndag som de flesta brukar ha varit ledde till en dålig början på en dålig dag, jag försov mig nämligen. Det är på grund av att vid början av den förra terminen, dvs HT12 - har skolan ändrat och flyttat på en lektion så att den hamnar på klockan 8:00 istället för en och en halv timme senare, men detta har jag naturligtvis glömt eftersom jag fokuserade på att glömma skolan i de fem senaste veckorna (2 veckors praktik och 3 veckors lov) och detta mål som jag var fast besluten på resulterades i ett lyckat resultat. Dock så glömde jag mitt schema som bieffekt och kunde därmed inte veta när jag skulle börja och vilka lektioner jag vanligtvis skulle ha så jag kom 30 min för sent till min spanska lektion.

Och här hamnar den värsta incidenten av alla, då jag gick till mitt skåp i all hast och slängde in alla grejer för att sedan ta ut mina böcker glömde jag att jag lade datorn högst upp på skåpet utan skydd eller något alls. Den låg obevakad för minst en halvtimma och detta är en Macbook som är värd cirka 10 000 (fast jag har i och för sig använt den i 4 år, men det spelar inte så stor roll i detta sammanhang) och i min skola finns det personer som stjäl, jag har varit med om sådana händelser förut.

Men som jag är så har jag alltid haft en förbannelse (eller turen, alla ser det olika på olika sätt) som får mig att hamna i "tur-i-otur-incidenter". Detta menas att min dator blev som tur inte stulen och det är tack vare en godhjärtad kille som hittade den och lämnade den till receptionen.

När jag insåg att jag inte hade min dator blev jag skräckslagen men som tur kom läraren i receptionen fram och gav mig lite skäll och gav mig tillbaka datorn, tur att hon inte informerade mina klassföreståndare (där en är en riktig satmara och en annan en ängel) för det skulle få mig att tappa min rättighet att ta hem datorn, och det är rätt i och för sig. Fast jag har PMS så jag har en tendens att glömma och bara gå på mina instinkter.

Min Macbook blev inte stulen, tack gode Gud.

Dagen började i stort sett dåligt och den blev inte bättre, jag är fortfarande sur och bitter medan jag skriver inlägget men det beror på mina överflödiga halter av hormoner (som leder till väldiga humörsvängningar, det suger att vara tonåring och i puberteten) och på grund av stressen som nu kommer tillbaka för att skolan har börjat och jag får presentationsångest.

Och så ska vi välja gymnasium. Jag är rädd för min framtid, den är suddig och har ingen klar form. Jag är inte beredd på mycket plugg och jag kan troligtvis inte stå ut med det känslomässigt, om jag klarar av att plugga tillräckligt mycket blir jag kanske mentalt instabilt (vem vet) men får ändå inte de betygen jag vill ha (det högsta) och det suger hårt.

Här befinner sig en annan exempel på mina tur-i-oturs incidenter. Inte roligt att få uppleva dem kan jag säga, då de tar med sig små hjärtattacker och slår av kroppen med all panik som uppstår.
Lyckligtvis var den här läraren tillräckligt snabb att informera mig detta (tog henne 5 sekunder innan jag verkligen kunde ta in paniken och explodera) så jag hann inte gråta. Idag är fredag den 13:e för mig. Hatar den här dagen. Och alla andra tråkiga vardagar där jag får slita mig mentalt, undrar hur jag ska kunna klara det verkliga livet om jag knappt orkar vandra dit.