Missade jag skriva något hela 2015?! Dayuuum.

Hur ska jag recapa det snabbt då? Trean i gymnasiet var b ä s t. Jag hade typ en lektion schemalagd om dagen och när man väl var i skolan så umgicks man med sina kompisar och lärare. Det var inte så mycket att göra. Blev vääääldigt intresserad av astrofysik (hittade denna guldklimp: waitbutwhy.com).

Jag tog studenten. Ja, top 5 moments/days of my life. Oslagbart. Går inte att beskriva det med ord, den härliga känslan av konstant lyckorus från morgon till kväll -- och långt in i natten! Vi hade studentfrukost hos Emelies lilla trädgård i centrala delarna av stan, sen var vi i skolan och gav våra fina mentorer inträde till en spadag med valfri person på Upper House. Och sen var det... utspring!

Sommaren passerade omärkbart. Det regnade då och då, som det alltid gör (sommaren 2014 was the summer of the summers).

Och poof -- så stod jag på Götaplatsen för Chalmers mottagning. Började nämligen på IT. Vet ej vad jag tycker. Uppfyllde inte mina förväntningar. I nuvarande stund väntar ett års studieuppehåll på mig. Har alltså kalla fötter för IT. But we'll see in a year.

Har målat MASSOR och tagit akvarellmålandet på större allvar de sista två åren. Gillar utvecklingen.

Adios, amigos!

The feelings for this movie is aKJDHujs, yeap and I totally dig JARVIS <3.

Det är alltid lika roligt att gå tillbaka i arkivet och läsa vad jag har gjort under de senaste åren men jag kan hålla med om att det är magert med inlägg. Jag borde lägga mer ansträngning på att skriva men det kanske inte är så roligt att höra mig gnälla varje dag om skolan (för det är vad mitt liv kretsar runt nu). Dessutom har jag inte tid, ett ämne som väldigt relativt till mig. Jag har inte tid till att vila, rita, tumblr (fast jag tumblr oavsett om jag har tid eller inte, det är som en drog för mig) eller plugga.


Om några få dagar, närmare sagt, fyra fucking dagar kommer jag ha nationella prov i fysik. Många må tro att jag kan mycket men jag själv är väldigt osäker och efter att ha kollat igenom nationella proven vill jag sitta i ett hörn och ruttna bort. Man vet helt enkelt inte vad som kommer komma och det säkra kortet är att kunna rent sagt ALLT, ett kort som jag tycker jag inte har. Jag kan garantera att efter provet i fysik kommer jag förlora mina kunskaper, det är alltid så. Kunskaper som ska hålla med mig i livet försvinner efter provet (vilket är inte alls den rätta poängen).

Vädret (vilket underbart ämne att gå på när man inte har något att prata om) har haft PMS i Göteborg under dessa månader. Ena veckan kan det kännas som om våren har börjat komma och andra som om vintern just börjat, kan den inte bara ta sig och lugna ner sig? Jag vill ha soool, vackra ljus solstrålar som lägger sig på och värmer min hud, lyfter min humör maximalt. Det har jag väl sagt? Att vädret är en stor faktor till min humör? För det är så, den dagen det är mulet och färgerna inte är klara, det är dagarna jag också har ett mulet humör.


Jag har varit ganska hyper de senaste dagarna, varför vet jag inte men känns ändå skönt, kanske beror det på att det bara en månad kvar tills påsklovet?! Tiden rusar fram i all fart, eller så har det alltid hållit den hastigheten men jag har bara alltfler saker att utföra och det är för kort sträcka för att utföra dessa grejer. En fjärdedel av året har redan gått men ändå har inget speciellt kommit, jag uppmärksammar inget från den yttre omvärlden. Jag har varit för isolerad av skolan, plugget och sist men inte minst, internet.


Sedan måste jag bara nämna att jag har köpt litteraturböcker för första gången i hela mitt liv! Aldrig har jag ägt litteraturböcker som jag själv har köpt, annars har det bara varit lärare som givit mig eller så har jag lånat från biblioteken (så tacksam över att det finns bibliotek, vad skulle jag göra utan dem?). Nu står Hungerspelen trilogin och Cirkeln på min bokhylla och snart kommer jag fortsätta läsa Cirkeln. Den är rätt läskig fast jag är ganska lättskrämd, haha.

Idag har dagen börjat så där halvbra för min första lektion var idrottslektionen. Vår lärare sa till oss i vår sista lektion att vi inte skulle befinna oss i idrottshallen på torsdag men hon var inte här idag, så det kan vara så att hon menade tisdag (d.v.s. idag) fast sa torsdag, aja, jag ska inte komma på torsdagens lektion. Av den orsaken fick vi istället hålla en lektion tillsammans med en personal från idrottshallen och det var faktiskt ganska roligt nu när jag tänker efter, fast jag var grinig på morgonen och nästan vägrade att göra något eftersom att jag var väldigt trött, så jag bytte mig om med möda. Vi fick spela basket och jag sprang hela lektionen så jag blev genomsvettig, men efter duschen känns det himmelskt.

 

Sedan kom återstående lektioner och någon gång innan lunch när vi hade NO började det. Jag fick lägga till produkter men problemet fortsatte och det läckte ut, jag tror att många i min klass såg det fast jag hoppas verkligen inte på det. Det vore för skämmigt och jag tränga bort denna vetskap om att de kan ha sett det - en väldans tur att de inte påpekar det. Och med "de" menar jag självklart killarna.

Efter skolan påbörjade jag, två av mina kusiner och mina vänner vägen till butiken skinz. De säljer en stor variation av mobilskal för många sorters mobiler och det bästa är att de håller sin butik i Göteborg, annars får man beställa från nätet. Efter några problem lösta köpte Lisa en mobilskal med formen av en panda gjord av silikon till sin HTC, den var riktig söt och jag kunde inte sluta stirra på den, haha. Hon kommer nog sätta ögon på den också, så att den blir ännu sötare!

Därefter splittrades vår grupp upp och mina kusiner gick sin egen väg för att de inte orkade följa med oss som ska till Sigrid Rudebecks Gymnasium och kolla öppet hus. Innan det gick vi runt först för att My ville köpa papper som man ska bränna som uppoffring vid kinesisk nyår så vi fick vandra runt i stora sträckor. Idag har jag haft mina 5 cm klackskor och det var ganska tröttsam att gå i dem i flera timmar på centrums stenbelagda mark, och i tanke med att jag har det så blev det ännu jobbigare. I och med att jag ändå klagar nu kan jag fortsätta med att min mössa fortsatte att åka nerför mitt huvud som därmed ledde till att min näsa började snora, en bieffekt av kylan som jag knappast gillar. I alla fall, efter att ha köpt Mys önskade varor och ett par hamburgare senare sprang vi till spårvagn 7 med en annan kompis.

Vi åkte till Vasaplatsen för det stod så på västtrafik - en sida som brukar vara väldigt korrekt fast det verkar inte alltid vara så då. Gående och förvirrad vandrade vi i cirklar i långa sträckor men som ordspråket lyder: Den som söker, han finner, och det gjorde vi, även om det tog längre tid än vad vi hade förväntat oss, fast det är tack vare Cindys iPhone som vi hade en aning om var den la och hur vi skulle ta oss dit. Vad skulle vi göra utan dagens teknik? (Ironiskt att jag har mest behov av tekniken men hatar det ämnet i skolan.)

Sigrid Rudebecks har trevliga elever och bra stämning. Lokalerna är mysiga, inte alltför stor även om det finns för många trappor som är smala och ser lite misstänksamma ut på grund av att det ser ut som om man kan falla ner till sin död när som helst. Jag har underestimerat Sigrid Rudebecks om jag ska vara ärlig. De är väldigt konstnärliga och erbjuder ett antal kurser inom bild och musik, dock lutar jag mer åt bild. De har också bänkar som jag verkligen saknar, haha, jag står inte ut med skåp, dessutom är deras schema också bra upplagd, man slutar normalt, vid 3 tiden. Man har bättre kontakt med lärarna för det är en liten skola och färre elever än Polhem som har 1000 elever och 400 elever är bra för mig, jag gillar inte så stora skolor som Hvitfeldtska. Men jag gillar ändå Polhem, känns rätt för mig.

Så förvirrad på vad jag ska välja och är helt enkelt skoltrött, vet inte ens hur jag kommer stå ut med det i de kommande åren de betygspressen kommer öka och presentationsångesten kommer nog aldrig försvinna. Urgh, jag har överdrivet många hormoner för tillfället men jag vill bara bryta ihop och gråta för skolan. Jag gillar att lära mig men med skolan medföljer de negativa attributen som gör så att jag faller ihop, vilket inte är bra.

Sen så hatar jag att mina ögon har fått påsar och ser ut som om de har blivit slagna för att jag sover sent, jag är helt enkelt en nattuggla och det är inte så att man presterar sitt bästa klockan 8 på morgonen där hjärnan inte heller ha varit jätteaktiv. Jag märker också att andra har samma problem som mig och det är väldigt deppigt i och för sig.

Och när man väl vill ha lugn och ro för att äntligen kunna fokusera sig på sitt skolarbete måste två irriterande killar som pratar dygnet runt sitta framför en och störa en. Hur störande kan man få vara? De beter sig som om de vore tjejer (väldigt stereotypiskt men detta baserar jag på de störande tjejerna i amerikanska filmer vars enda hobby är att prata eller att skvallra med varandra) och jag vill bara lägga silvertejp på deras mun och knyta igen dem. De själva vill nå godkänt i det ämnet men gör de något åt det? NEJ. De sitter bara där och slösar bort sin tid samtidigt som de förväntar sig ett godkänt serverad på deras silvertallrik. Sedan när de inte får det går de till läraren och klagar, det är allvar nu, de borde sluta bete sig som små ungar. Vanligtvis är de ganska störande men jag har som sagt PMS och därför är de 10 gånger värre. För att få godkänt får de själva kämpa för det, de försöker knappast och det är det jag stör mig på, samt att de förstör för andra som faktiskt vill kämpa.

På tal om att kämpa så hoppar en annan tanke i mitt huvud, då folk fuskar. Fusk hjälper dig ingenvart i livet om man ser det långsiktigt för man tappar kunskap (vilket är poängen med skolan) fast förutom det finns också det tydliga. När en person satsar fullhjärtat på ett prov utan att fuska men ändå får mindre än en person som inte lagt ett enda skit på att plugga utan bara ha fuskat sig fram känns det jävligt orättvist. Detta kan medföra att personen som satsar 100% utan att fuska inte längre orkar med allt elände och bestämmer själv att den ska fuska - vilket är väldigt dåligt. "För varför ska man kämpa?" Det känns jävligt dåligt. Och orättvist. Fast jag kommer aldrig (never say never though) storfuska, och undvika småfuska, det känns helt enkelt inte rätt.


Eftersom detta inlägg har döpts efter gnäll x10 tänker jag också klaga om skolans system för betyg. Jag hatar det. Det ger mig stress och mår illa av det, gör säkert fler fast ingen vet hur många. Jag borde lägga upp min medelmåttiga krönika om det. Jag kanske ska göra det.

Vad jag vet är att jag har PMS, jag hatar allt och alla - förutom mat då, mat förbättrar allt.

Med tankarna inställd på att skolan startar 9:30 på en vanlig måndag som de flesta brukar ha varit ledde till en dålig början på en dålig dag, jag försov mig nämligen. Det är på grund av att vid början av den förra terminen, dvs HT12 - har skolan ändrat och flyttat på en lektion så att den hamnar på klockan 8:00 istället för en och en halv timme senare, men detta har jag naturligtvis glömt eftersom jag fokuserade på att glömma skolan i de fem senaste veckorna (2 veckors praktik och 3 veckors lov) och detta mål som jag var fast besluten på resulterades i ett lyckat resultat. Dock så glömde jag mitt schema som bieffekt och kunde därmed inte veta när jag skulle börja och vilka lektioner jag vanligtvis skulle ha så jag kom 30 min för sent till min spanska lektion.

Och här hamnar den värsta incidenten av alla, då jag gick till mitt skåp i all hast och slängde in alla grejer för att sedan ta ut mina böcker glömde jag att jag lade datorn högst upp på skåpet utan skydd eller något alls. Den låg obevakad för minst en halvtimma och detta är en Macbook som är värd cirka 10 000 (fast jag har i och för sig använt den i 4 år, men det spelar inte så stor roll i detta sammanhang) och i min skola finns det personer som stjäl, jag har varit med om sådana händelser förut.

Men som jag är så har jag alltid haft en förbannelse (eller turen, alla ser det olika på olika sätt) som får mig att hamna i "tur-i-otur-incidenter". Detta menas att min dator blev som tur inte stulen och det är tack vare en godhjärtad kille som hittade den och lämnade den till receptionen.

När jag insåg att jag inte hade min dator blev jag skräckslagen men som tur kom läraren i receptionen fram och gav mig lite skäll och gav mig tillbaka datorn, tur att hon inte informerade mina klassföreståndare (där en är en riktig satmara och en annan en ängel) för det skulle få mig att tappa min rättighet att ta hem datorn, och det är rätt i och för sig. Fast jag har PMS så jag har en tendens att glömma och bara gå på mina instinkter.

Min Macbook blev inte stulen, tack gode Gud.

Dagen började i stort sett dåligt och den blev inte bättre, jag är fortfarande sur och bitter medan jag skriver inlägget men det beror på mina överflödiga halter av hormoner (som leder till väldiga humörsvängningar, det suger att vara tonåring och i puberteten) och på grund av stressen som nu kommer tillbaka för att skolan har börjat och jag får presentationsångest.

Och så ska vi välja gymnasium. Jag är rädd för min framtid, den är suddig och har ingen klar form. Jag är inte beredd på mycket plugg och jag kan troligtvis inte stå ut med det känslomässigt, om jag klarar av att plugga tillräckligt mycket blir jag kanske mentalt instabilt (vem vet) men får ändå inte de betygen jag vill ha (det högsta) och det suger hårt.

Här befinner sig en annan exempel på mina tur-i-oturs incidenter. Inte roligt att få uppleva dem kan jag säga, då de tar med sig små hjärtattacker och slår av kroppen med all panik som uppstår.
Lyckligtvis var den här läraren tillräckligt snabb att informera mig detta (tog henne 5 sekunder innan jag verkligen kunde ta in paniken och explodera) så jag hann inte gråta. Idag är fredag den 13:e för mig. Hatar den här dagen. Och alla andra tråkiga vardagar där jag får slita mig mentalt, undrar hur jag ska kunna klara det verkliga livet om jag knappt orkar vandra dit.