Idag har det varit spökbollsturnering i vår skola och i år hade min klass bestämt sig för att på ta sig enbart svarta kläder. Originellt skulle vi också måla oss helt svarta men tyvärr hade tjejen (min kompis fast jag ska inte nämna namn, haha) i vår klass inte nog med svart så hon tog med sig andra färger: röd, gul och grönt. De var akrylfärger och inte särskild skonsam mot huden tror jag fast vi hade inte andra val helt enkelt. Med ränder i ansiktet såg vissa ut som huliganer (kanske fel ordval, haha) eller indianer (jag var i den här gruppen).

Själv trodde jag att vi skulle förlora redan vid första början av spelet för att det har varit så de föregående gångerna,  men nej, vi kom med i finalen. Det beror nog på att vi har blivit bättre på samarbete och vår lärare enade oss alla (på grund av att hon var en hemsk lärare och det enade oss till en). Det var riktigt roligt fast vi stod ingen chans mot en av våra parallellklasser, de har alltid vunnit när det gäller bollsporter. Det var bara niorna som kom med i final fast en åtta var med i semifinalen, min kusin gick i den klassen.

Det uppstod en massa tjafs under matchen som spelades av vår klass och min kusins klass, där bland i att vissa fuskade fast de vägrade erkänna det såklart. Båda partierna fuskade fast vår klass lugnade ner oss relativt snabbt för att vi skulle bete oss mogna och rikta vår ilska mot åttorna i dolda maskar. Åttorna var däremot inte så subtila, och jag syftar faktiskt på killarna som verkar ha för mycket testosteron. De blev så arga att de siktade på en person hela tiden och försökte med all kraft pricka personen, och jag stod i vägen. Bollen åkte förbi mig fast jag kände hur stor kraften var och frågade med chockad röst om de ville döda oss eller vad. Då svarade den lilla skitungen naturligtvis ja.

Som tur blev det aldrig något slagsmål... Men han var så liten, och en riktig skitunge som borde lugna ner sig... Båda lagen fuskade, vårt lag fick också straff, detsamma med deras. Fast självklart vill man inte få det. Aja, jag ska undvika det här ämnet om skitungen för annars blir jag bara för upprörd.

Sammanfattat var det en bra dag för vi hade inga tråkiga lektioner i klassrummet (jag står verkligen inte ut längre, jag hatar gemensamma ämnen, jag vill bara ha språk, NO, MA och valfri lektion (bild) och då blir jag nöjd).

I alla fall, snart ska jag kila ner till hållplatsen för att sedan åka till konstmuseet med min klassföreståndare, min kompis och min udda svenska lärare.

Idag har dagen börjat så där halvbra för min första lektion var idrottslektionen. Vår lärare sa till oss i vår sista lektion att vi inte skulle befinna oss i idrottshallen på torsdag men hon var inte här idag, så det kan vara så att hon menade tisdag (d.v.s. idag) fast sa torsdag, aja, jag ska inte komma på torsdagens lektion. Av den orsaken fick vi istället hålla en lektion tillsammans med en personal från idrottshallen och det var faktiskt ganska roligt nu när jag tänker efter, fast jag var grinig på morgonen och nästan vägrade att göra något eftersom att jag var väldigt trött, så jag bytte mig om med möda. Vi fick spela basket och jag sprang hela lektionen så jag blev genomsvettig, men efter duschen känns det himmelskt.

 

Sedan kom återstående lektioner och någon gång innan lunch när vi hade NO började det. Jag fick lägga till produkter men problemet fortsatte och det läckte ut, jag tror att många i min klass såg det fast jag hoppas verkligen inte på det. Det vore för skämmigt och jag tränga bort denna vetskap om att de kan ha sett det - en väldans tur att de inte påpekar det. Och med "de" menar jag självklart killarna.

Efter skolan påbörjade jag, två av mina kusiner och mina vänner vägen till butiken skinz. De säljer en stor variation av mobilskal för många sorters mobiler och det bästa är att de håller sin butik i Göteborg, annars får man beställa från nätet. Efter några problem lösta köpte Lisa en mobilskal med formen av en panda gjord av silikon till sin HTC, den var riktig söt och jag kunde inte sluta stirra på den, haha. Hon kommer nog sätta ögon på den också, så att den blir ännu sötare!

Därefter splittrades vår grupp upp och mina kusiner gick sin egen väg för att de inte orkade följa med oss som ska till Sigrid Rudebecks Gymnasium och kolla öppet hus. Innan det gick vi runt först för att My ville köpa papper som man ska bränna som uppoffring vid kinesisk nyår så vi fick vandra runt i stora sträckor. Idag har jag haft mina 5 cm klackskor och det var ganska tröttsam att gå i dem i flera timmar på centrums stenbelagda mark, och i tanke med att jag har det så blev det ännu jobbigare. I och med att jag ändå klagar nu kan jag fortsätta med att min mössa fortsatte att åka nerför mitt huvud som därmed ledde till att min näsa började snora, en bieffekt av kylan som jag knappast gillar. I alla fall, efter att ha köpt Mys önskade varor och ett par hamburgare senare sprang vi till spårvagn 7 med en annan kompis.

Vi åkte till Vasaplatsen för det stod så på västtrafik - en sida som brukar vara väldigt korrekt fast det verkar inte alltid vara så då. Gående och förvirrad vandrade vi i cirklar i långa sträckor men som ordspråket lyder: Den som söker, han finner, och det gjorde vi, även om det tog längre tid än vad vi hade förväntat oss, fast det är tack vare Cindys iPhone som vi hade en aning om var den la och hur vi skulle ta oss dit. Vad skulle vi göra utan dagens teknik? (Ironiskt att jag har mest behov av tekniken men hatar det ämnet i skolan.)

Sigrid Rudebecks har trevliga elever och bra stämning. Lokalerna är mysiga, inte alltför stor även om det finns för många trappor som är smala och ser lite misstänksamma ut på grund av att det ser ut som om man kan falla ner till sin död när som helst. Jag har underestimerat Sigrid Rudebecks om jag ska vara ärlig. De är väldigt konstnärliga och erbjuder ett antal kurser inom bild och musik, dock lutar jag mer åt bild. De har också bänkar som jag verkligen saknar, haha, jag står inte ut med skåp, dessutom är deras schema också bra upplagd, man slutar normalt, vid 3 tiden. Man har bättre kontakt med lärarna för det är en liten skola och färre elever än Polhem som har 1000 elever och 400 elever är bra för mig, jag gillar inte så stora skolor som Hvitfeldtska. Men jag gillar ändå Polhem, känns rätt för mig.

Så förvirrad på vad jag ska välja och är helt enkelt skoltrött, vet inte ens hur jag kommer stå ut med det i de kommande åren de betygspressen kommer öka och presentationsångesten kommer nog aldrig försvinna. Urgh, jag har överdrivet många hormoner för tillfället men jag vill bara bryta ihop och gråta för skolan. Jag gillar att lära mig men med skolan medföljer de negativa attributen som gör så att jag faller ihop, vilket inte är bra.

Sen så hatar jag att mina ögon har fått påsar och ser ut som om de har blivit slagna för att jag sover sent, jag är helt enkelt en nattuggla och det är inte så att man presterar sitt bästa klockan 8 på morgonen där hjärnan inte heller ha varit jätteaktiv. Jag märker också att andra har samma problem som mig och det är väldigt deppigt i och för sig.

Och när man väl vill ha lugn och ro för att äntligen kunna fokusera sig på sitt skolarbete måste två irriterande killar som pratar dygnet runt sitta framför en och störa en. Hur störande kan man få vara? De beter sig som om de vore tjejer (väldigt stereotypiskt men detta baserar jag på de störande tjejerna i amerikanska filmer vars enda hobby är att prata eller att skvallra med varandra) och jag vill bara lägga silvertejp på deras mun och knyta igen dem. De själva vill nå godkänt i det ämnet men gör de något åt det? NEJ. De sitter bara där och slösar bort sin tid samtidigt som de förväntar sig ett godkänt serverad på deras silvertallrik. Sedan när de inte får det går de till läraren och klagar, det är allvar nu, de borde sluta bete sig som små ungar. Vanligtvis är de ganska störande men jag har som sagt PMS och därför är de 10 gånger värre. För att få godkänt får de själva kämpa för det, de försöker knappast och det är det jag stör mig på, samt att de förstör för andra som faktiskt vill kämpa.

På tal om att kämpa så hoppar en annan tanke i mitt huvud, då folk fuskar. Fusk hjälper dig ingenvart i livet om man ser det långsiktigt för man tappar kunskap (vilket är poängen med skolan) fast förutom det finns också det tydliga. När en person satsar fullhjärtat på ett prov utan att fuska men ändå får mindre än en person som inte lagt ett enda skit på att plugga utan bara ha fuskat sig fram känns det jävligt orättvist. Detta kan medföra att personen som satsar 100% utan att fuska inte längre orkar med allt elände och bestämmer själv att den ska fuska - vilket är väldigt dåligt. "För varför ska man kämpa?" Det känns jävligt dåligt. Och orättvist. Fast jag kommer aldrig (never say never though) storfuska, och undvika småfuska, det känns helt enkelt inte rätt.


Eftersom detta inlägg har döpts efter gnäll x10 tänker jag också klaga om skolans system för betyg. Jag hatar det. Det ger mig stress och mår illa av det, gör säkert fler fast ingen vet hur många. Jag borde lägga upp min medelmåttiga krönika om det. Jag kanske ska göra det.

Vad jag vet är att jag har PMS, jag hatar allt och alla - förutom mat då, mat förbättrar allt.

Med tankarna inställd på att skolan startar 9:30 på en vanlig måndag som de flesta brukar ha varit ledde till en dålig början på en dålig dag, jag försov mig nämligen. Det är på grund av att vid början av den förra terminen, dvs HT12 - har skolan ändrat och flyttat på en lektion så att den hamnar på klockan 8:00 istället för en och en halv timme senare, men detta har jag naturligtvis glömt eftersom jag fokuserade på att glömma skolan i de fem senaste veckorna (2 veckors praktik och 3 veckors lov) och detta mål som jag var fast besluten på resulterades i ett lyckat resultat. Dock så glömde jag mitt schema som bieffekt och kunde därmed inte veta när jag skulle börja och vilka lektioner jag vanligtvis skulle ha så jag kom 30 min för sent till min spanska lektion.

Och här hamnar den värsta incidenten av alla, då jag gick till mitt skåp i all hast och slängde in alla grejer för att sedan ta ut mina böcker glömde jag att jag lade datorn högst upp på skåpet utan skydd eller något alls. Den låg obevakad för minst en halvtimma och detta är en Macbook som är värd cirka 10 000 (fast jag har i och för sig använt den i 4 år, men det spelar inte så stor roll i detta sammanhang) och i min skola finns det personer som stjäl, jag har varit med om sådana händelser förut.

Men som jag är så har jag alltid haft en förbannelse (eller turen, alla ser det olika på olika sätt) som får mig att hamna i "tur-i-otur-incidenter". Detta menas att min dator blev som tur inte stulen och det är tack vare en godhjärtad kille som hittade den och lämnade den till receptionen.

När jag insåg att jag inte hade min dator blev jag skräckslagen men som tur kom läraren i receptionen fram och gav mig lite skäll och gav mig tillbaka datorn, tur att hon inte informerade mina klassföreståndare (där en är en riktig satmara och en annan en ängel) för det skulle få mig att tappa min rättighet att ta hem datorn, och det är rätt i och för sig. Fast jag har PMS så jag har en tendens att glömma och bara gå på mina instinkter.

Min Macbook blev inte stulen, tack gode Gud.

Dagen började i stort sett dåligt och den blev inte bättre, jag är fortfarande sur och bitter medan jag skriver inlägget men det beror på mina överflödiga halter av hormoner (som leder till väldiga humörsvängningar, det suger att vara tonåring och i puberteten) och på grund av stressen som nu kommer tillbaka för att skolan har börjat och jag får presentationsångest.

Och så ska vi välja gymnasium. Jag är rädd för min framtid, den är suddig och har ingen klar form. Jag är inte beredd på mycket plugg och jag kan troligtvis inte stå ut med det känslomässigt, om jag klarar av att plugga tillräckligt mycket blir jag kanske mentalt instabilt (vem vet) men får ändå inte de betygen jag vill ha (det högsta) och det suger hårt.

Här befinner sig en annan exempel på mina tur-i-oturs incidenter. Inte roligt att få uppleva dem kan jag säga, då de tar med sig små hjärtattacker och slår av kroppen med all panik som uppstår.
Lyckligtvis var den här läraren tillräckligt snabb att informera mig detta (tog henne 5 sekunder innan jag verkligen kunde ta in paniken och explodera) så jag hann inte gråta. Idag är fredag den 13:e för mig. Hatar den här dagen. Och alla andra tråkiga vardagar där jag får slita mig mentalt, undrar hur jag ska kunna klara det verkliga livet om jag knappt orkar vandra dit.